PERSONLIGT OM VIVECA Jag föddes i stadsdelen Örgryte i Göteborg den 6 april 1944 och bodde där tills jag var sexton år. Min pappa Hubert var journalist och tidningstecknare. Min mamma Katarina var hemmafru. Och så har jag en syster Anita, som är sju år äldre än jag. Hon lärde mig att läsa när jag var mycket liten och därför fick jag hoppa över första klass och var ett år yngre och mycket kortare än mina klasskamrater. När jag var tio år bestämde jag mig för att bli barnboksförfattare när jag blev stor. Och journalist. Efter tre år i Kärralundsskolan, gick jag i flickskolan Nya Elementar i fem år. Den skolan heter numera Tyska skolan och är känd för Carl Larsson-målningarna i trapphuset. När jag gick på Nya Elementar var skolan mest känd för sina stränga lärarinnor och för att biologilärarinnan hade ett skelett som tillhörde en vaktmästare som varit kär i en fröken och donerat sin arma kropp till skolan. Vi fick skruva av hans ena hand och skicka runt på lektionerna. Jag fick urusla betyg på mina uppsatser. För mycket fantasi! skrev fröken Hanson. Sedan kom jag in på gymnasiet, Flickläroverket strax bakom Götaplatsen på den plats där Artisten numera ligger. Där fick jag höga betyg på mina uppsatser. Men efter första ring hände något. Min pappa hade jobbat på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning i trettiosex år, när han blev erbjuden av Göteborgs-Posten att bli USA-korrespondent med placering i San Francisco och hela familjen emigrerade. Jag vantrivdes i high school och återvände ensam hem efter mindre än ett år. Jag bodde inackoderad och tog studenten 1963. Då hade jag redan praktiserat på Göteborgs-Posten en sommar och därefter följde många journalistår – jag var allmänreporter på GP och GT, skrev om nöjen de tio år jag var anställd vid Aftonbladets göteborgsredaktion och hade hand om barnkulturella frågor när jag jobbade på SVT i början av åttiotalet. Då hade jag skrivit många barnböcker och bestämde mig för att bli författare på heltid. Så det har blivit tjugo år som journalist och tjugo år som heltidsförfattare – och de senaste tio åren har jag även skrivit romaner för vuxna. Hade jag inte blivit journalist och författare hade jag nog blivit matros. Jag seglade mycket i tonåren och numera paddlar jag kajak. 1970 – 1994 var jag gift med Olle Sundvall och under de åren hette jag Viveca Sundvall – sedan återtog jag mitt flicknamn. Jag har tre barn som nu är stora. De heter Per Julius, Maria och Staffan. Jag har också tre små barnbarn Liv, Olle och Saga. Min man och jag bor i en gammal bondgård vid Slussen på Orust och i en vindsvåning i ett landshövdingehus i Göteborg.