Lampan lyser klart, sen får man le och leka
Tal av Viveca uppläst under Upprättelsedagen 2011

”Lampan lyser klart. Sven och Karin sitta vid bordet och läsa sina läxor.
Lampan susar och sjunger. Vad sjunger lampan, mor?   frågar lilla Olle.
 Mor svarar: för Sven och Karin sjunger lampan så här:
Först ska man läxan lära
Sen får man le och leka” 

Så står det i den första läseboken ”Hem och Hembygd i Sörgården” av Anna Maria Roos som kom ut 1913 men fortfarande användes för förstaklassarna på fyrtiotalet, en liten idyllisk bondby med tre gårdar i rad.

Många som var små då, känner igen sig i idyllen. Andra gör det säkert inte. De som placerades i främmande fosterhem utan kärlek och värme. I hem där aldrig lamporna sjunger. Där det aldrig fanns tid att leka. Inte minsta anledning att skratta och le.
Då man utsattes för misshandel, sexuella övergrepp, ständiga svek och otrygghet fast man inte ens kunde läsa. Och vem skulle i så fall hjälpa en med läxorna? Syskon, halvsyskon, den otäcka fyllegubben i grannhuset eller andra barn i samma situation?
Nej, samhällets styvbarn, de glömda barnen har berättat att de inte ens vågade anförtro sig till varandra. Och de hade inte mod att vända sig till någon annan vuxen, för de visste inte vad straffen från fosterföräldrarna skulle bestå i.
Öknamn haglade liksom slagen.
Självförtroende, självkänsla, kärlek och värme var obegripliga ord.
Inte förrän i början av sjuttiotalet startade BRIS – Barnens Rätt I Samhället, dit alla människor i andra åldrar kan vända sig i nöd.
Man kan undra varför det tog så lång tid som till 1971, när de flesta i Sverige visste vad som försiggick. Men man valde att blunda

” Varför gråter lilla gossen?
Varför gråter du lilla vän?
Jo, jag har tappat mitt äpple.
Nå, du får ett nytt igen.
Se du får ett äpple här.
Se, hur rött och grant det är!
Lilla gossen, lilla vän,
Nu så är du glad igen.”

Större problem än ett tappat äpple ville ingen vet av.  Inget ordspråk är osannare än ”Små barn, små bekymmer”

Ur samma läsebok av Anna-Maria Roos.

”Vart ska du gå, lilla fänta?
Sta och plocka nötter kan du tänka.
Du räcker inte opp lilla fänta.
Stiger opp på sten kan du tänka.
Då faller du ner, lilla fänta.
Håller fast i gren kan du tänka.”

Men det fanns inga grenar att hålla fast i för de glömda barn som dömts att leva bland hårda händer och tomma hjärtan, ja rent av tomma hjärnor. De vuxna som misshandlade dem och våldtog dem vid enstaka tillfällen eller dagligen år efter år, hade ofta själva vuxit upp i en miljö av missbruk, övergrepp och slagsmål.

Barnen som föddes på fyrtio- och femtiotalet hette Bengt, Bertil och Bosse.
Eller Elisabet, Eva och Birgitta.
De som hade trygga hem läste ofta Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som kom ut 1947, strax efter kriget. Även här var uppväxtmiljön en liten by med tre gårdar i rad. Norrgården, Mellangården och Sörgården. Glada, snälla  och naturligtvis friska blonda barn, med många trygga vuxna och trogna husdjur omkring sig. Leken var viktig.

Många storstadsbarn kunde absolut inte identifiera sig med miljön, men var ändå mycket roade.

Och det fanns bland samhällets styvbarn några som berättat att de med skolans hjälp åtminstone ibland kom in i barnböckernas värld. I smyg naturligtvis i mörkret, där läsningen kunde avbrytas när en vuxen med onda planer smög sig in i sovrummet.

Men med böckernas hjälp kunde man någon gång fly till länder och livsöden som man inte ens kan föreställa sig i sin fantasi.
Men ännu viktigare: där kan man finna barn som har det lika svårt eller till och med ännu värre än man själv. Då är man inte ensam.
En del hittade till den uppmuntrande världen av böcker, långt ifrån alla.

För de glömda barnen så var den roliga och spännande leken omöjlig.
Fritiden gick åt att på bästa sätt undvika faror, stryk och hot, att försöka undvika verkligheten och alltid ligga ett steg före.
Maskrosbarn har alltid haft en förmåga att lukta till sig faror. Men det hjälpte inte att vara beredd: slagen och övergreppen kom ändå.
”Bullerbyn är en mycket liten by, bara tre gårdar, Norrgården, Mellangården och Sörgården. Och bara sex barn: Lasse och Bosse och jag och Olle och Britta och Anna…Vi sprang upp till farfar, som bor i det ena vindsrummet i Norrgården,och han är nästan blind…Farfar tycker att det är bara roligt i Bullerbyn.””

På sextio-, sjuttio- och åttiotalet  hette många pojkar Ronny, Glenn och Sonny. Flickorna hette Carina, Carola och Nathalie.
Många läste till exempel Barbro Lindgrens ”Lillpelles roliga kalas.”
” Mitt i kalaset anländer mormor med ett stort paket med små inuti. Och i alla småpaket låg det skojsaker. I ett fanns det sockerbitar som blev små fiskar om man la ner dem i saften, och cigarrer som började snöa, och skedar vek sej när man skulle äta med dem.”

För i den trygga barndomen var alla äldre människor snälla och pigga på upptåg och lek.
I de glömda barnens värld, var alla vuxna och även gamla människor farliga. Man kunde inte lita på någon.

De kallas samhällets styvbarn, de som utsattes för det värsta man kan tänka sig.
De blev bestulna på sin barndom. De glömda barnen har aldrig kunnat leka. De har levt i en hänsynslös verklighet.
Man kan hoppas att de ändå lyckats behålla sin fantasi genom de svåra åren och har den kvar ännu eller återvunnit den..
Fantasi kan uträtta underverk.
Lampor ska lysa klart och kunna sjunga.

/ Viveca Lärn    2011

Om Viveca Lärn

Viveca och Sverre Sjölander sände fyra morgonprogram via radio P4. Läs mer här

Den sjätte (och sista...) romanen om Saltön: Aprilväder är klar och SVT har fortsatt att spela in serierna som bygger på Värmebölja och Aprilväder.

Det finns nu en fortsättning på Kottsommar som heter Ett djur på fem bokstäver. Den handlar om när Ola och Lisa träffar lemurerna i Skansen-Akvariet i Stockholm. Och får med sig en hem. Hösten 2009 kom en ny Luddebok Ludde gör en Zlatan. Ludde och de andra tolvåriga Rävarna åker till Milano för att kolla Zlatan. Bland annat.

Viveca bor tillsammans med sin man Sverre Sjölander och katten Bagheera, på en avstyckad bondgård på Orust. Och i Göteborg förstås. Sverre Sjölander är professor i zoologi och liksom Viveca uppskattad föreläsare. (Sverre nås på svesj@ifm.liu.se ) NY LÄNK TILL LITTERATURLISTA
Här finns nu alla Viveca Lärns böcker listade. Litteraturlista